Fem år har gått

Jag vaknade redan strax efter tre i morse och kunde inte somna om, men ändå låg jag kvar tills mobilen pep till. Lusten att stiga upp var lika med noll och jag funderade på om jag kanske skulle ligga i dag? Givetvis gick jag upp! Så där kan man ju inte hålla på! Det var ljust och fint, i alla fall när man såg ut genom fönstret, men jag upptäckte snart att det blåste och var bitande kallt trots en blek sol.

I dag är det fem år sedan Åke lämnade oss och jag har varit lite låg de senaste dagarna. Jag saknar honom, jag saknar att ha någon vid min sida i sängen, någon på andra sidan köksbordet och någon att prata med. Men nu är det som det är och det är bara att göra det bästa av situationen och det tycker jag att jag lyckas relativt bra med.

Igår var det fullt upp, för på förmiddagen var jag i Sanda hos vår SPF-ordförande för ett konstituerande styrelsemöte och på eftermiddagen jobbade jag på Kupan. När jag kom hem däckade jag i soffan och ingen blogglust infann sig.

På förmiddagen i dag satt jag och ”daterade” och försökte rensa bland alla dokument jag samlat i mappen SPF och strukturera upp dem i någorlunda vettig ordning och sedan kopierade jag över dem på ett USB-minne tillsammans med alla bilder jag tagit på våra möten. Jag ska försöka uppdatera USB-minnet, så att det är aktuellt i fall någon ska ta över mina uppgifter.

Efter lunch åkte jag upp på kyrkogården och där blåste det konstigt nog inte så mycket som här vid Odvalds, men det var kallt ändå.

Födelsedagsrosorna lyser ännu röda och fina

Stunden ute vid graven blev inte lång, utan jag gick in i kyrkan och tände några ljus, skrev några rader i gästboken och satte mig i en bänk och mediterade en stund.
På hemvägen åkte jag in till Kupan för att ta en bild av ”kortoxarna” som samlas där varje onsdag eftermiddag. I dag var det åtta stycken som spelade Bondtolva och Brus.

Efter en kopp kaffe och en pratstund med ”tjejerna” som jobbade i dag körde jag hem och kände mig faktiskt lite lättare till sinnes.

Trevlig onsdag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Åke, Daterande, Nostalgi, Sorg, SPF. Bokmärk permalänken.

42 svar på Fem år har gått

  1. Vonne skriver:

    Oj, vakna vid 3-taget är ju alldeles för tidigt att stiga upp i allafall. Förstår din saknad efter Åke men det verkar som du precis som du säger lyckats att göra det bästa av en ofrånkomlig situation.

    Jaså ni har såna däringa kortoxar hos er.Säkert trevlig samvaro. Här i vår PRO-förening har de inte börjat med kortspel men de har lite annat för sig som innegolf och bingo och en träff i veckan och bara pratar om det som kommer på.

    Duktig du är på att hålla ordning på papper, foton mm. Nu känner jag att jag borde göra detsamma.

    Kram på dig och fin onsdagskväll. Kanske tittar du sen på Lerin och Ranelid på TVn. Det ska jag göra.

  2. Znogge skriver:

    Vissa dagar gör sig sorgen och saknaden mer påmind än andra. Det är verkligen inte konstigt att du saknar Åke; ni som hade levt så länge tillsammans. Men jag tycker att du verkar ha lyckats skapa ett aktivt och bra liv även efter hans död. Men det samma kan det självklart inte bli…

    Kram

  3. Då förstår jag att det inte blev något blogginlägg igår! Men du ska veta, att jag saknade det!
    Det är alltid lite småtrevligt och mysigt att läsa om din vardag!
    Självklart saknar den man levt med så länge, som du och din Åke gjorde. Livet blir ju aldrig mer som det var, men man måste ju, som sagt, göra det bästa av det man har, och det kan ju bli ganska trevligt på ett annat sätt. Jag har ju, som tur är, fortfarande min man kvar, och vi har varit gifta i snart 53 år, så man får vara tacksam!
    Här har det snöat hela dagen, så idag blev det faktiskt ingen promenad! Och det ska tydligen fortsätta hela dagen i morgon också…
    Ha det så gott, min vän!
    Kram, Monica

  4. Laila skriver:

    Jag kan förstå att du i många situationer saknar Åke men du har lyckats bra med att aktivera dig på egen hand.
    I dag var det verkligen kallt ute när vi gick vår promenad. Klokt av dig att gå in på Kupan för att värma dig och fika och prata med våra kortoxar.
    Kram

  5. Kraft´n skriver:

    Vissa dagar vill man inte gå upp, jag hade en sån i dag jag med. Kl. hann bli tolv innan jag fick bena ur sängen. Förstår din saknad med att inte ha honom vid din sida. Kram Anders

  6. Förstår att du haft det extra jobbigt sista tiden! Jag beundrar dig dock för att du verkar ta dig för en massa saker; Som att åka utomlands själv m.m.. Starkt!! 😉
    Som du ser så slängde jag in ett semikolon i texten ovan. Nu när det är så omskrivet här måste man ju det. 😆
    KRAM
    Susie

  7. Astrid skriver:

    Ja den saknade är nog svår att komma över.
    När man levt ett helt liv tillsammans, så jag förstår att du vaknade
    Men att det gått fem år redan är svårt att förstå
    Men jag beundrar dig, för allt du gör
    Du är en förebild för mig <3

  8. Geddfish skriver:

    Åh, vad jag känner igen denna saknaden! Det kommer och går.
    Det är bra att ha ett aktivt liv, och göra det bästa, när det är som det är.
    Varm kram, Gerd

  9. Gunnel skriver:

    Jag förstår att saknaden känns lite extra vid vissa datum och högtider. Du gör ändå mycket för att leva ett innehållsrikt liv även om det aldrig kan bli som tidigare. Kram

  10. De där speciella dagarna som väcker minnen. Kommer vi aldrig ifrån. Och det vill vi ju inte heller.
    Glömmer aldrig den där festen, kan ha varit din Åkes 80-årsdag ( ej säker) när han blåste upp ballonger.

    Har ännu svårt att blåsa upp en ballong efter ca 30-års rökande.

    Var inne på min ena blogg idag, fick en chock, när jul-lingonriset var kvar, försökte ändra, men det blev bara fel, så jag skrev till Babbi, hon gick in och fixade till det jag inte lyckades med.

    Ha det så bra du kan och må så gott
    Kram Mi

  11. Hej Ingrid visst länge sedan jag var här inne hos dig Förstår det var tuff dag för dig
    Men du hörs som din dag blev bra i alla fall vänner är ju viktiga för oss alla kram Kua

  12. Den saknaden försvinner nog aldrig, och det behöver den inte göra heller.
    Du har vackra minnen kvar, ibland gör de ont, ibland är du tacksam och glad över dem.
    Även om du ännu skulle hitta en ny vän att dela vardagen med finns Åke alltid där och så ska det vara.
    En varm kram till dig.

  13. Musikanta skriver:

    Oj, är det så längesen han gick bort! Tiden rinner iväg så fort, men jag förstår att sorgen och saknaden finns kvar. Sen har du ju nära anhöriga på lagom avstånd också vilket väl lindrar ensamheten. Men just sällskapet vid morgonkaffet (eller teet) förstår jag att du saknar speciellt och att ha någon bredvid dig i sängen.

    Jag är djupt imponerad av dina datakunskaper! Det är trevligt att du har så många vänner och att du har så många uppgifter utom hemmet. Du måste verkligen känna dig behövd.
    Kram från Ingrid

  14. Skogsnuvan skriver:

    Så väl förstår jag hur du känner och saknaden. Roligt att se att det fortfarande finns dom som roar sig med att spela kort. Det är sällan men ser det nu för tiden. Här spelades det väldigt mycket kort på kvällarna när jag var liten men nu är det ingen. Dom spelar förstås poker på datorn men det är ju en helt annan sak

  15. Lambergsfrua skriver:

    Varmaste styrke- och tröstekramar.

  16. Anne-Lie skriver:

    Vill också skicka en kram till dig. Att sakna någon kär make/syskon eller vem det än är är fruktansvärt jobbigt.

  17. wiolettan skriver:

    Sätter du klockan så att den ska ringa och väcka dig? Det har vi slutat med som pensionärer om vi inte har något att passa. Kanske det är lika med dig.
    Jag känner igen detta med sorg och saknad. De första åren var mycket jobbiga efter det att min förra man hade avlidit. Vi hade varit tillsammans i 35 år och då blir det mycket som känns tomt då den ena försvinner. Jag har inte så mycket med tröst att komma med, bara att det avtar med sorgen men saknaden finns alltid. Så känner jag fast det är 13 år sedan och jag har gift om mig.
    Fint du har gjort det där på graven.
    Stor varm kram till dig.

  18. Kicki skriver:

    Jag förstår att din saknad är värre vissa dagar. Tänk att det gått 5 år.
    Jag tycker du är beundransvärd som ser till att fylla dina dagar med både det ena och det andra hela tiden.
    Hur många gör det när man blir ensam?
    Detta att inte spontant kunna säga något till nån, för det finns ingen att säga det till i helt vardagliga situationer, det tycker jag skulle vara svårt.
    Kram/Kicki

Kommentarer inaktiverade.