Förlåt, förlåt….

.... kära facebook-vänner, för min ilskna kommentar igår kväll! Givetvis skulle jag inte ha tagit till en så ful svordom, men det gick väldigt fort. Jag har mildrat min kommentar om Geab lite nu på morgonen.

Jag tycker faktiskt att Geab är skyldiga oss abonnenter lite kompensation för den senaste tidens krångel med strömmen. Låt vara att de varnat för att det kan bli avbrott, men det hjälper ju inte oss när vi får försöka klara oss utan el den ena gången efter den andra.

Jag brukar inte svära när andra kan höra det och absolut inte i text, men sinnet rann på mig när strömmen gick mitt i ett spännande avsnitt av Shetland. Jag slängde iväg kommentaren och sen satte jag på lampan på mobilen för att kunna se att ta mig till sängs. Då var väl klockan nio ungefär och vid tolv-tiden vaknade jag av att strömmen kom tillbaka. Väckarklockan blinkade hysteriskt och jag hade missat att släcka en lampa i hallen, så det var bara att gå upp.

Att svära har aldrig varit min grej och jag har aldrig svurit åt varken make eller barn. Enda gången jag gör det är egentligen i bilen och så när jag är ensam hemma och klantar mig på något sätt. I bilen kommer hornen fram och jag kan ge mina medtrafikanter, som gör konstiga manövrar, en och annan nedsättande benämning och när jag är ensam hemma och gör något dumt kan jag också dra till med några ord som inte lämpar sig för tryck.  För övrigt är jag snäll och beskedlig.

Efter en lite disig morgon har solen börjat skina och det glittrar så vackert i det daggvåta gräset. Jag tänkte gå ut och plocka av lite tomater, men väntar tills det torkat upp en aning. Man får vara rädd om det nya gräset. I eftermiddag blir det nog ett parti kubb, som vanligt på måndagarna, för övrigt är det ingenting speciellt på programmet.

Trevlig måndag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Irriterande. Bokmärk permalänken.

16 svar på Förlåt, förlåt….

  1. znogge skriver:

    Jag brukar inte heller svära men ibland kan det faktiskt vara på sin plats med en ed! Det tycker jag inte du behöver be om ursäkt för. Hoppas det ska fungera bättre nu!

    Kram

  2. skogsnuvan skriver:

    Jo nog blev jag lite förvånad för du brukar aldrig svära. Jag brukar svära alldeles för mycket. Det blev en vana när jag jobbade med åkare som svor hela tiden. Tycker att jag blivit lite bättre men kan ju bero på att jag inte är lika arg längre. Strömavbrott är vi så vana vid här så man bara rycker på axlarna och kokar kaffe på vedspisen och ser till att ha batterier i radion så man åtminstone kan lyssna på den

  3. Ingrid skriver:

    Vi får hoppas att vi får behålla strömmen i dag, så att jag slipper få något nytt utbrott.
    Kram

  4. Ingrid skriver:

    Vi är väl kanske bortskämda med att det fungerar helt enkelt. Det är nog därför man reagerar.
    Man är ju väldigt beroende av elen när man bor som jag gör. Här finns minsann ingen vedspis.

  5. Monica skriver:

    Jag tyckte faktiskt att det var ganska roligt! Och visst måste man få bli arg ibland och svära till. Jag gör det också mest i min ensamhet…
    Hoppas att du får behålla strömmen nu!
    Kram, Monica

  6. Ingrid skriver:

    Tack Monica!
    Det hoppas jag också, så att jag slipper hetsa upp mig igen.
    Kram

  7. Husbilen-Ellen skriver:

    Jag försöker tänka på språket för det mesta, men ibland rinner sinnet över. En del hittar ju på egna kraftuttryck, men det är ju samma sak egentligen. Tror vi behöver en ventil ibland! Ha dé gott!

  8. Ingrid skriver:

    Ibland behöver man avreagera sig.
    Ktsm

  9. Det är dig förlåtet 🙂
    Sinnet kan rinna över ibland.
    Men den som kan säga "förlåt" är klok och det är du.
    Kram!

  10. Bosse Lidén skriver:

    Första gången var vi precis på väg in i en mataffär som höll på att tömmas på besökare. Då blev det trångt när alla bilar skulle iväg på samma gång.
    Vad mörkt det blev andra gången. Precis som du vaknade jag till när en "glömd" lampa tändes. Enligt varningen i GA trodde jag faran var över när det blev söndag. Hoppas ditt Kubb-gäng vinner.
    Kram Bosse
    Ps. Jag slutade svära tvärt 1989 och jag har bara haft några återfall när jag varit ensam. Jag har heller aldrig svurit till maka eller barn.

  11. Ingrid skriver:

    Det blev dålig uppslutning på dagens kubb, så vi som kom satt och pratade och fikade och sen åkte vi hem. Nu får det vara färdigkubbat för i år.
    Kram

  12. sjusoverskan skriver:

    Visst blir man riktigt arg när strömmen går och det varken är blåsväder eller åska i luften! Skulle också svära.
    Kram Inger

  13. Ingrid skriver:

    Nu är det avbrott varenda dag verkar det som. De håller på med något underhållsarbete.
    Kram

  14. Gunnel skriver:

    Jag läste om det i tidningen….att ni haft strömavbrott och inte din irritation. Vi har varit förskonade från sådant nu ganska länge. ett tag hände det stup i kvarten och man blir minst sagt heligt förbannad. Kram

  15. Kicki skriver:

    Oj då! Jag svär som en borstbindare (alltså alldeles för mycket) Har svurit sen barnsben, trots att mamma aldrig sa en svordom. Dessutom svär jag både till make och barn, kanske inte så ofta till barnen numera. Men det kanske bara beror på att jag inte träffar dom så ofta.
    Men ikväll kommer faktiskt Cissi med tåget från Göteborg och blir här några dagar.
    Kram på dig

Kommentarer inaktiverade.