Jag önskar att jag kunnat blogga för 30 år sedan

Jag blir lite avundsjuk på Mien med bloggen Mejl från Gården, som får blogga när hon är mitt i livet med familj, jordbruk, fårskötsel och lärarjobb. Tänk om jag hade kunnat få blogga när vi var i full fart med vårt jordbruk. Så mycket jag skulle haft att berätta då! Om kossan Anna, som kom trippande och så kärvänligt la sitt stora huvud på min axel och flåsade sin heta andedräkt i mitt öra eller om den lilla vingelbenta kalven, som vi höll liv i med hjälp av kaffehalva, om alla nätter när man satt i ladugården och passade kalvkor och om det underbara samarbetet vi hade med alla grannar när det var höskörd. När alla skulle samsas om slåttermaskiner, vändare, höpressar och vagnar. Åke var den store adminstratören, som styrde och ställde och han administrerade så till den milda grad, att Eva vid ett tillfälle konstaterade: ”Ja, om jag inte har missuppfattat alltihop, så är det så att jag ska åka på Klinte och hämta mig själv!”

Jag tyckte så mycket om djuren och när vi en del perioder på sommaren hade korna här hemma på bete, kunde jag sitta hur länge som helst och se på deras sociala beteende mot varandra. Vi hade bland annat två kossor som var bästisar. De var totalt olika, den ena var en liten ljus ko, som var jätteduktig på att mjölka och den andra var stor och mörkbrun och inte alls var så framstående på det området. De gick alltid och betade sida vid sida, nos vid nos och blev den ena törstig och gick och drack, gick den andra med och stod och väntade, även om hon inte skulle dricka själv och sen gick de tillsammans tillbaka igen och fortsatte beta. En gång när de skulle ner i hagen kom en av dem på fel sida om ett stängsel och när den andra upptäckte det, gick hon tillbaka och hjälpte sin kamrat tillrätta.

Och tänk om jag hade fått berätta om våra barn när de var små och fått beskriva hur de utvecklades. Om Eva som lärde Bosse läsa och skriva när han bara var fem år. Det är två år dem emellan och varje dag när Eva kom hem från skolan fälldes barnstolen ut och fick agera skolbänk och så höll hon skola för Bosse. Så när hon efter första terminen lärt sig läsa ordentligt och fått kläm på hur man räknade plus och minus, kunde Bosse precis lika mycket. Om Krister och hans två år yngre lekkamrat och deras ”naturhus” där de hade vita möss, getingar som de matade med sockervatten och en massa konstiga odlingar. Om hur de satt på Kristers rum och läste och om tidningen som de skrev och sedan sålde till oss.

Och tänk om jag hade haft några foton från den tiden. Jag tror att jag har ett enda foto taget i ladugården och inte ett enda från vårt dagliga jobb. Några få foton av barnen när de var små, det är allt. Inte hade man tid och råd att fotografera så där till vardags.

Jag har våra 10-årskalendrar, som jag började skriva 1983 och där kan jag gå tillbaka och se vad vi höll på med, men där är det ju bara väldigt kortfattade anteckningar om vädret och vad vi har hållit på med i jordbruket. Lördagen den 11 juni 1983 har jag noterat att det var 16°, soligt och blåsigt. Åke höll på med hövändning och slåtter på åkern här hemma och så pressade han ett par balvagnar med kalvhö med Bosses hjälp.

Vad har jag att berätta om idag? Om våra katter, om vädret, om läkarbesök och krämpor, att vi åker till Klinte och handlar, om en och annan promenad och en och annan utflykt. Det mesta handlar om vår vardag och det blir nog lite enahanda och ganska ointressant är jag rädd. Mycket var tungt och jobbigt när vi var i full verksamhet, men det är nog så sant som en släkting till oss sa: ”Livet är bäst när det är arbete och möda”. Vi har det på alla sätt bättre nu, men lite tråkigare är det allt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Blandat. Bokmärk permalänken.