Nu är vi ensamma igen

Nu är jag tillbaka igen efter en veckas bloggpaus. Jag har haft min syster Kerstin från Lidingö här och när jag har haft så trevligt sällskap, så ville jag ju inte sitta vid datorn. Det har varit så roligt att ha någon att prata gamla minnen med och någon att promenera och lösa korsord tillsammans med och sällskap framför TV:n på kvällarna. Maken är givetvis ett trevligt sällskap han med, men promenader och korsord är inte hans starka sida precis och alla de där sommardeckarna som jag ser gillar han inte.

Vädret har det varit si och så med, men det har väl varit så överallt, så det är inte mycket att orda om. Vi har försökt ta vara på de stunder det har gått att vara ute och det var väl i princip bara på tisdagen som det blev innesittande i stort sett hela dagen. Det började regna på förmiddagen och höll på hela natten mot onsdagen också. Vi fick totalt 45 mm och när Kerstin och jag dagen efter gjorde en promenad ner till Muldestranden fick vi faktiskt ta av oss om fötterna och vada för att kunna ta oss fram på ett ställe i hagen. (Bilderna är klickbara!)




En eftermiddag åkte vi in till Visby och gick och såg oss omkring i Almedalen och Botaniska trädgården. Vädret var soligt och vackert, men när vi satt på Östertorg och fikade på Siesta tillsammans med Åke, som tagit sig en tur med turisttåget medan han väntade på oss, började det mulna och det regnade riktigt mycket på hemvägen.


På fredagen kom Kerstins man Hassine också till Gotland och på lördagen åkte vi alla till Kattlunds gård i Grötlingbo. Åke och jag har varit där några gånger förut, men för Kerstin och Hassine var det första gången. Det är verkligen en fascinerande gammal gård och väl värd ett besök. På hemvägen åkte vi in till Gute Vingård i Hablingbo och drack kaffe där.


Söndagsvädret var ganska skapligt och efter lunch satt vi ute och lyssnade på Sommar i P1 med Annika Östberg. Det har ju varit lite diskussioner i media om det lämpliga i att en livstidsdömd fånge skulle få framträda i sommarprogrammet med sin berättelse, men jag tyckte att det var väldigt intressant att höra vad hon hade att säga. Det var absolut ett av de bästa inslagen i hitintills.

I morse åkte Kerstin och Hassine och nu är vi ensamma igen här vid Stenstugu och livet återgår till den gamla vanliga rutinen. De enda som väl tycker att det är bra är nog Grållen och Svarten, som tyckt att det varit lite oroande med främmande folk i huset. De har inte varit rädda, men de har bara varit inne på korta visiter, ätit och sedan gått ut med en gång igen. Ligga inne har inte varit att tänka på.

Vamt tack till alla som hört av sig och undrat varför bloggen inte uppdaterats. Det är roligt att märka att mina dagliga rapporter är saknade och nu ska jag blogga mera regelbundet igen och så måste jag ge mig ut på bloggvandring förstås.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Blandat. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *